Känner du ibland att media har en aggressiv och splittrande ton? Du är inte ensam.

I princip alla svenska dagstidningar har, rent traditionsenligt, en politisk inriktning som färgar det publicerade materialet. Det är också normalt att medierna tar emot pengar från både politiska och privata intressen som ytterligare formar deras innehåll. Sveriges skattefinansierade public service-media (SVT, SR och UR) ska däremot, enligt MPRT (Myndigheten för press, radio och TV), vara opartisk. Redaktionerna består dock av en rödgrön majoritet, vilket inte bara bevisats genom enkäter, men som också ibland syns på hur och vilka nationella och internationella händelser som rapporteras. De så kallade pressetiska reglerna och andra regelverk styr också över hur och vad som publiceras. Dessa är några av anledningarna till att många har fått känslan av att statlig media är vinklad. På hemsidan Oberoende Media kan man se en lista på situationer då public service gett tydliga intryck av att inte vara opartiskt.

Som ett svar på detta har vi de senare åren sett en kraftig ökning av så kallade alternativa medier. De har fått ryktet att vara antingen rasistiska hatsajter eller vara knutna till Sverigedemokraterna. Ryktet om att vara hatsajter har sidorna fått eftersom de tenderar att fokusera på brott som begåtts av invandrare, något som ofta kompletteras med publicerade uppgifter om gärningsmännen och annan känslig information. Andra har direkta kopplingar till SD. Till exempel Nyheter Idag, som ses som den minst vinklade av dem alla, bland annat för att de anslutit sig till det pressetiska systemet, har haft samarbeten och andra kopplingar till Sverigedemokraterna. Även åt andra hållet är det välkänt att alternativmedier som Expo, Researchgruppen och Politism är starkt knutna till vänsterideologier. De alternativa mediernas metoder upplevs hursomhelst ofta som motsatsen till hur statlig och annan etablerad media arbetar, vilket attraherar många läsare.

Även om etablerad media och alternativmedia skiljer sig åt finns det trots allt en stor gemensam nämnare, nämligen att båda sidor publicerar politiskt och ideologiskt färgat material. När en journalist publicerar en ideologiskt färgad text eller video så är denne inte längre bara en journalist utan även en slags åsiktslobbyist, eller ”opinionsbildare” som det även kallas. Materialet skapas med andra ord för att propagera för en idé med förhoppningen om att påverka konsumentens åsikt. En nyhet kan vara beskriven på fullständigt olika sätt beroende på om tidningen är vänster- eller högerorienterad. För att komma närmare sanningen måste man alltså läsa om samma händelse i helt olika tidningar, något som de allra flesta inte gör. Att tidningar är knutna till politiska partier och ideologier är egentligen inte ett problem. Problemet är att det inte finns några neutrala alternativ.

En journalist behöver inte låta sina politiska övertygelser påverka det som skrivs – på samma sätt som en lärares privata åsikter inte borde leda till särbehandling av elever.

Många känner att journalistyrket har gått från att vara ett ärorikt arbete i vilket man i första hand arbetar för folkets bästa, till att vara ett jobb i vilket man främst arbetar för politikernas och sin egna skull. Vissa upplever att journalister vinklar sina texter genom att förstärka eller förminska viss information. Andra känner att de blivit felaktigt framställda genom att delar av en intervju klippts bort eller viktiga citat utelämnats. Mediernas ofta ensidiga rapportering och journalisternas oförmåga att vara folkets tjänare är kanske de största anledningarna till att väletablerade medier idag tappar både läsare och förtroende. Samtidigt växer de alternativa medierna. De är också politiskt ensidiga, men det är många som fått intrycket att deras journalister skriver för just folkets skull, ofta utan manualer för politisk korrekthet, vilket ger en känsla av transparens och ärlighet.

Många känner också att media, likt vilket företag som helst, till stor del handlar om att konstant maximera sin vinst, bland annat genom att öka mängden klick och delningar via sociala medier. Artiklar om våldsamheter, framtidens farhågor och kändisar har visat sig vara lönsamma och förekommer därför oftare. Kvaliteten på journalistiken sjunker och tidigare respektabla medier har, i ren desperation i jakten efter pengar, börjat påminna mer och mer om kvälls- och skvallertidningar. Så kallade klickbeten har normaliserats till den grad att det nu mer eller mindre är standard. De mest klickframkallande rubrikerna döljer sig ofta bakom så kallade betalväggar. Alla stora mediers hemsidor är idag även fulla av intäktsgenererande reklam och annonser. Ibland är annonserna förklädda och gömda bland artiklarna, ibland får man upp en annons som täcker hela skärmen. Installerar men en reklam-blockerare i sin webbläsare, alltså en applikation som förhindrar annonser från att visas, låser sig flera hemsidor helt och hållet.

Neutral Media tror inte på att journalistik måste vara ett verktyg för olika politiska eller finansiella idéer. Istället för att bestämma vad konsumenten ”borde” ta del av, tycker Neutral Media att alla organisationer och individer ska få komma till tals, oavsett hur obekväma, kränkande eller rent utav felaktiga åsikter de har. Det är upp till lyssnaren att avgöra om det som sägs låter vettigt eller inte. Det är även i slutändan upp till lyssnaren att ta reda på om det som sägs är sant eller falskt. Genom att obehindrat få lyssna på alla sidor får alltså åhöraren den enda rättvisa möjligheten att själv, eller tillsammans med andra, bilda sig en egen uppfattning.

Oavsett vad man tycker om sina meningsmotståndare måste yttrandefriheten värnas om. Där alla har samma chans att framföra sina känslor, frågor och åsikter. Det betyder inte att Neutral Media uppmuntrar kränkande beteende, hets mot folkgrupp eller andra lagöverträdelser. Tvärt om! Neutral Media tror att människor som får en ärlig chans att uttrycka sig även känner sig mer inkluderade i samhället, vilket leder till tacksamhet, mindre frustration, och därför en mer respektfull kommunikation. Det leder också förhoppningsvis till en mer upplyst befolkning, och ett allmänt vänligare samhällsklimat, i vilket vår sociala förmåga och intellekt fritt kan utvecklas.

”Endast i vår frihet att tala med varandra (…) framträder världen i sin objektivitet och synlighet från alla sidor.” – Hannah Arendt (1906-1975)